Här sitter jag i natten och måste egentligen sova men jag måste få skriva mina tankar. Efter att jag läst en tjej Nathalies blogg om hur hennes barns pappa behandlar henne och hennes barn, sett programet dom är med i och se honom säga hur han känner, att han inte känner något alls och väljer att inte stötta henne och lämna henne ensam med ett barn även fast hon förlåtit honom för otrohet och allt dumt han gjort!
Men även Natacha Peyre gav mig samma tankar när hon beskrev hur lycklig hon var med Dhani och att man bara ska nöja sig med det bästa.


Jag själv tog den enda jag trodde skulle älska mig, jag förlorade mig själv, förlorade alla mina vänner som betydde allt för mig. Jag förlät allt, otrohet, alla gånger han gjorde slut, alla gånger han sa dumma saker om mig, alla gånger han ville förstöra mitt liv och få mig att må ännu sämre. Jag var så deprimerad att jag inte ens kunde skratta på riktigt, jag visste hur jag skulle klara mig utan honom som alltid stod ut med mig och alltid förlåt mig, men för vadå? Jag hade inte gjort något fel utan han fick alla sina fel att se ut som mina.

Jag lät honom kommer emellan mig och nya människor, han förbjöd mig att prata med mina vänner som jag känt i flera år innan honom. Tack vare honom gav jag upp den enda pojkvännen som var mig bästa vän, som visade att han verkligen ville ha mig och fick mig alltid att skratta.

Men han kände mig utan och innan och visste exakt hur han skulle få mig att känna mig dum, en vanlig sak som fick mig at ligga uppe och gråta många nätter vad när han ständigt hotade med att ta livet av sig, svarade inte på ett/två dygn för att får mig orolig och må dåligt.

Sen en dag läste jag en artikel, nästan 1½år efter vi blev tillsammans, om Rihanna och Chris Brown. Dom skrev om hur nästan all misshandel börjar, att killen får en att förlora kontakt men sina vänner och familj för att hon inte ska ha någon att vända sig till sen. Det stämde, han hade försökt massor utav gånger. Men jag kunde fortfarande inte bryta för alla hot om självmord.

Såg liknande på Tyra Banks show, om en tjej som blev misshandlad och isolerad från alla. Då kände jag att det var nog jag visste inte när det skulle börja och jag blev så jävla rädd för jag visste inte när han skulle höja handen. Så jag började ta avstånd.

Det var inte lätt för han försökte krossa mig totalt så jag inte skulle ha någon kvar utom honom. Men han lyckades inte denna gång vilkeet jag är glad över.

Idag har jag äntligen kontakt men hon som verkligen var min bästa vän igen, hon som kunde mig utan och innan till. Jag är så jävla lycklig för det för jag har känt att något i mig har saknats. Det är fortfarande delar som saknas som jag vill ha tillbaka men vi får se om det kommer med tiden.

Förlåt för ett sånt långt inlägg men det hära var en sak jag skämts över att berätta för folk men eftersom det hära är min blogg så kände jag att jag kunde skriva det hära och förhoppningsvis läser kanske någon annan tjej med samma problem det hära och tar tag i det. Jag vill verkligen inte att en till själ ska gå förlorad.


T